Gettofab

Julaftonen började med en Mamma väckning kl halv åtta. Jag hade sovit mysko, vaknat flera gånger och trott att bordslampan var min man. Vi åt skinkmacka och drack kaffe, sen begav vi oss ner på vårt lilla samhälle för att köpa strumpbyxor. Vi skulle fira jul hos min moster klockan ett. Vi var grovt försenade och min mammas man var sur. ”om det inte vore för att ni var tvungna att ränna på byn hade vi varit i tid” gnällde han och körde för sakta. Jag hade blivit förvisad till baksätet likt en unge. Jag satte lurarna i öronen för att slippa lyssna på deras gnabb. Landskapet svepte förbi utanför rutan, gröna fält och kala åkrar bredde ut sig i solen som snart skulle gå ner. Det kändes overkligt att detta en gång i tiden var hela min värld. Att jag stod ut så länge. Väl framme hos moster i fina villaområdet parkerade vi bilen på uppfarten, jag klev i lera och parerade från att halka. Väl inne möttes jag av min underbara kusin Katja med hela familjen i släptåg. Stora kramkalaset utbröt och alla pratade högt i munnen på varandra. ”vart är Stefan?” frågade jag Katja. ”han va ute igår” sa hon kort. ”så pass” Alla ville hjälpa till med matförberedelserna. Det var trångt i mosters kök och drog i alla lådor. Det rådde knytkalas och borden fylldes till bredden med diverse egendisignade sillar, röror, inläggningar mm. En timma försenad kom Stefan. ”jahou” sa han när han klev in genom dörren, för dagen klädd i vit skjorta och svart fluga. ”satan va fin du är” sa han när vi kramats färdigt. Han syftade på min kungblåa sammetsklänning. ”den är för liten” sa jag tyst och drog i den. Sen blev det mat. ”först sill o potatis” skrek moster när alla samtidigt sprang mot matsalen. En bit in på middagen lutade sig min mammas man emot mig, jag hade lyckats hamna mitt emot honom vid bordet. Ett nederlag då jag alltid försöker få honom på samma sida för att undvika ögonkontakt. ”du dricker som en a-lagare” väste han. ”Du ÄR en A-lagare” väste jag tillbaka. ”passa dig” väste han lite högre ”käfteeeeen” väste jag så alla hörde. ”Nej hörrni!” kvittrade moror och tog fram ett papper ”nu sjunger vi” Sång var en tradition i våran familj och kunde tas fram i alla tillfällen. ”kkaaaaaaaLiiinkaKalinkaKalinka” sjöng mormor och alla stämde in förutom min äldsta kusin David som mumlade något om kommunism. Efter maten deckade alla kusiner i soffan och sov av matkoma. Sen blev det julklappsutdelning. Mormor hade varit snällast under året och fick ett berg av klappar. ”rika barnbarn” viskade stefan och flinade. Själv fick jag massa choklad samt en svindyr skrytpenna av Stefan. ”sluta aldrig skriva” sa han. Stämningen var på topp, vi lekte lekar och skrattade så tårarna rann. Sen blev det traditionsenlig frågesport med Stefan som självutnämnd domare. Han pekade med hela handen och dömde ut poängavdrag till alla som sa emot honom. Sent på natten åkte vi hemåt östra kusten igen.

Jag skulle ta båten till Gotland för att fira jul. En båtresa jag tagit i runda slängar 1000 gånger. Jag hatade det. Min Mamma hade snällt bokat och betalt min biljett flera månader tidigare för att garantera att jag kom hem. När jag stod på kontoret och plockade ihop mina grejer slog det mig att jag inte skrivit ut min biljett, den skulle ligga på min mail och vänta, där även en bussbiljett till färjeterminalen. ”ta bussen ner” hade min mamma sagt tio gånger trots mina påtryckningar att ta pendeln. ”nu har jag betalt din bussbiljett så nu tar du bussen” Mamma vann. På min Gettomail fanns ingen biljett så jag ringde min mor. ”maila min biljett, jag har mad bråttom” –”jag har ju gjort det” – ”avabra, men nu finns den inte på min mail så du får göra det igen” Mamma lät stressad och skulle maila a.s.a.p. Efter 15 minuter hade jag fortfarande inte fått nån jävla biljett och jag ringde återigen upp. ”ja jag håller ju på” skrek mamma i luren ”helvetesjävla facebookspam!, jag kommer inte nån jävla vart” ”du måste klicka i på fejjan att du inte vill ha nåra mail” sa jag lugnt. ”jag har ju gjort det” röt mamma. ”mmm” sa jag o kände hur jag hade skitbråttom. ”jag tar pendeln ner mamma, det är lurre” Jag hörde hur mamma drog efter luft. ”jag blir så jävla förbannad” vrålade hon så det sprakade i luren. ”nu lägger vi på” hon klickade mig. Jag fick tillslut min biljett och begav mig mot centralen. Jag sov på bussen ner och var helt groggy när vi skulle gå på båten. Mamma hade snällt bokat en Ekonomiplats åt mig i resturangtorget. Jag fick en smula ångest. Jag klämde mig ner brevid en lastbilschaffis som såg besvärad ut. Nevrotiska barnfamiljer skrek på varandra och annat löst folk trängdes. Ingen tycktes ha checkat in sitt bagage. Vi la ut och jag tryckte in mina Iphonelurar i öronen. Jag köpte två skittidningar som jag bläddrade mig igenom medans jag stirrade på min egen spegelbild i fönstret, drack en öl och åt en dyr pås-pytt i panna. Efter 3 timmar och 20 minuter var vi framme i Visby. Alla ville gå av samtidigt och gruff uppstod. Typ som att båten åker tillbaka utan att alla kommit av tänkte jag och såg folk hänga och skrika på utsidan av färjan. ”uuuu min lilla julängel” mamma trippade mot mig med utslagna armar. Efter henne kom hennes man. Han såg sur ut. ”vi blev omkörda i backen ner” sa mamma. ”nähähähää i helvete, han trängde sig” klippte hennes man. ”han var på väg ut” sa mamma. ”jag fick hålle i han i bältet” Jag tittade oroat på hennes man. ”de va en såndär jävla nållåtta, en turk!” sa han bestämt. ”keps hade han också” avslutade mamma. Läskigt tänkte jag. Vi satte oss i bilen och åkte mot nordöst.

07.00 Iphone ringde. Jag gav ifrån mig ett ”brööööl” slet luren ur laddaren och släpade mig upp. Med rödsprängda ögon fumlade jag runt i köket i jakt på kaffe, gjorde i ordning ett glas och började med hair and make up. Min snubbe hade beställt väckning vid halv åtta, jag gläntade på dörren till sovrummet. Höga snarkningar hördes och det enda jag såg i berget av dunkuddar och täcken var en grov arm med ett tatuerat fotbollsmärke på. Jag gick fram till armen och petade på den. Inget hände. Jag petade igen och kuddhögen gav ifrån sig ett morrande ljud. ”älskling, klockan är halv åtta nu” Högen rörde på sig och min man tittade fram. ”varför då?” rosslade han. ”Du ville ju att jag skulle väcka dig” han såg ut som en kines. ”älskling jag är sjukt trött jag kaaaan inte gå upp nu” Han drog täcket över huvet och mumlade något om nån underbar prinsessa. Jag gick. Min buss skulle gå kvart över åtta. Vid 08.12 körde den förbi mig i hög hastighet. ”EEY” skrek jag. Bussen försvann bakom kröken. Helvetesbussjävel. För tidiga bussar är fanimej värre en senare! Jag fick vänta en kvart och frös. Framme på jobbet, av med larmet, på med datorn, på med kaffe, läsa mailen, kolla siffror, läsa mailen igen, spilla kaffe, släppa in städerskan och hennes dryga jävla kompanjon som alltid sprutar på sig av våra parfymprover innan han drar. Snyltare. Bussjäveln hade satt sina spår, jag var sne och lättretlig. Blev riktigt arg när telefonen ringde och ville vräka omkull skrivaren när den inte skrev ut tillräckligt fort. Plötsligt såg jag brevbäraren komma med ett paket under armen. Jag visste vad det var i paketet och blev svart inombords. ”DU!” jag satte fram ett elakt finger och gick emot honom så klackarna smällde. Brevbäraren såg rädd ut och tittade sig om axeln. ”vet du vad det är i dehär paketet? ” Jag rev det ur händerna på honom och hans handske följde med. ”ingenaning” sa budbäraren och rättade till vantarna. ”svensk handels viktigaste verktyg ligger i dehär paketet” väste jag. Brevbäraren såg förvirrade ut. ”skriv här så jag kan gå” han gav mig en penna, jag signerade och vände på klacken utan att ge tillbaka pennan. Nån bonus skall man ha såhär i juletid tänkte jag och slank in på kontoret. Jag gned händer och öppnade paketet. Där var dom. Fina små rullar med sänkningar i procent. Nu kunde helvetet börja. När jag senare stod i hissen o skrollade genom fejjan på Iphone dök ett inlägg upp som löd: kom in till oss på makeupstore kl 12.00 och vinn ett fint pris. Jag kollade klockan och skrek ”hahaaaa” så det ekade i hissväggen. Jag styrde klackarna mot makeupstore och klev över tröskeln när klockan slog tolv. ”jag har vunnit” kvittrade jag och slog ut med armarna. ”mäh” utbrast Johannes bakom disken. ”mäh på dig själv du, varför kan inte jag vinna som alla andra?” Johannes knixade med handleden och hans kollega plockade upp en fet goodiebag med diverse lyxiga produkter. ”du kan inte vinna igen, bara så du vet” näbbade Johannes. ”jag är född vinnare” sa jag. Sen blev det fotografering. Johannes vägrade vara med då han inte hade sminkat sig. Skitsnack. Kände mig glad och stark efter min seger. Dagen led mot sitt slut o jag och min underbara kollega stog o småpratade bakom disken. En klassisk julsång drog igång i högtalarna samtdigt som ett Brraaaaak hördes. Ljudet hade vi hört förut och tittade på varandra med ångest i blickarna. ”vad hände?” en dam klev fram bakom ett hörn. ”är du okej?!” sa jag o min kollega i mun på varandra. ” jaja” sa damen. En stor klädställning med jackor hade tagit ett kliv ut i väggen bland väskor. Säkerhet ombord, tänkte jag. Vi började röja. På väg mot rätt buss hem fick jag ett sms. ”Skumpa och Choklad ikväll till min underbara prinsessa”

Sitter i soffan och käner mig tom. Julen närmar sig, jag hade inte köpt några julklappar till nån och hade minus 33 kronor på kontot. Något som nippertippan på Nordea informerat mig om efter att jag väntat i 45 minuter på att få hjälp med mitt visa kort som lägligt fuckat ur o spärrats. "du ska va snäll mot mig, jag är förmånskund" gläfste jag. "vi ger inte bort några pengar" snäste nippertippan. Sen gick jag. När jag skulle åka hem för dagen tog jag en annan buss än den jag brukade, jag hade fått för mig att jag sett röven på den åka förbi min port. jag hade fel och hamnade efter 20 minuter i Järvastaden. "gå uut" skrek busschaufören. "men jag har åkt feeeel, kör mig till solna igeen" Busschaufören suckade så djupt att det blev imma på vindrutan. Ingen tycker om mig muttrade jag och drog ner mössan. Väl hemma var det ingen som hade plockat i dismakskinen så jag åtog mig det uppdraget, spillde vatten på golvet och svor. I ögonvrån skymtade jag en gigantisk spansk chokladkaka. Jag visste att det vore fel av mig att hugga in på denna utan min Snubbes närvaro, det var hans kaka inte min. Men jag hade ju plockat i diskmaskinen... "bytt är bytt" sa jag kort till ingen och klöv chokladkakan med sushikniven. "hehehe" jag skrockade för mig själv och satte tänderna i kakan, tuggade, njöt och trampade i vattnet jag nyss spillt. Skitvatten. När jag 4 minuter senare satt i soffan igen, med choklad på fingrarna och runt munnen fick jag dåligt samvete. Jag skickade ett sms : Bästa sambo. Har således norpat mindre bit choklad från eder spanska julklapp. Hoppas detta tilltag icke stryper mina tillgångar till eder magnifika kroppshydda under kommande afton. Högdragna hälsningar / G.F Fick tillbaka: Du har tatt coklad, fatta ja rätt? det e lurre bejb. puss. Sen ringde jag Mamma, som skändade Julpsalmer och skrattade elakt. Jag längtade hem

Dagen började av att Iphone ringde kl åtta. Jag kände mig sjuk, ville sova. Masade mig upp och slog på tvn, tog en kaffe som hann blev kall då jag sminkade mig, hoppade i Uggsen, slängde på mig Fjällrävenjackan och snodde halsduken runt halsen. Fick en skymt av migsjälv i hallspegeln, såg ut som 15. Väl framme på min arbetsplats började jag strukturera upp dagen, det var snart dags för årets helvetesrea och det hade fallit på min lott att vara så förberedd och smidig som möjligt. Skitrea. Allt var färdigt, jag hade organiserat upp lagret, snyggt och prydligt i olika sektioner och prisgrupper. Nu var bara det dryga kvar. Prismärkning. Jag hade lagt en order på en massa etiketter som skulle levereras till butik kl 10.00 och med detta göra mitt liv lättare. HA! Klockan blev tio och gallret drogs upp. Vid 11 hade jag fortfarande inte mottagit några etiketter och jag kände hur svetten bröt fram under flätan. Jag gick in på kontoret och skrev ett upprört mail. Senare under dagen hade jag mottagit ett mail från min leverantör som ursäkta sig så häääääämskt mycket i dessa bråda dagar då han hade skickat mina etiketter till Skara. ”Vi har inte ens butiker i Skara!!” röt jag in i skärmen. Sedan min Chef och vapendragare hade avgått ville jag helst sitta på lagret o gråta hela dagarna, men det var uteslutet såhär i julhandeln. Jag hade strumpor att kränga, slipsar att slå in, flugor skulle knytas o stian skuras… Det var samma visa varje år. ”finns denhär i large?” ”nej tyvärr” ”kan du ringa kista?” jag ringer Kista ”nej tyvärr, den var slut där me” ”ahaaaaaaaa, vart har ni mer du kanringa?” Kön växer, andra kunder tar upp sina mobiler för att markera att dom är skitsura och vill gå före alla andra. ”kan du slå in i paketet?” -”ja men givetviiis” -”har du tagit den prislapp av?” -”ja givet viiiiiis” –”kommer den på rea?” –”nej” -”har ni halva reapriset sen? Halva på halva?” Det blev eftermiddag och kaoset bröt ut, alla ville fråga om tröjan dom ville köpa skulle passa till en 19/30/45/100/3 åring??? Alla ville ha fina paket inslagna, alla ville gå före i kön, alla ville bara fråga en snabb fråga. Mitt i paketkaoset kom min ”tilfälliga arbetsledare” in i butiken, hon med grov benstome. -”oh guuud vad det ser uuuut här Gettofaaab, jag tar nästa i kön” hon rövade sig förbi mig bakom disken ”hejovälkommen” skrek hon och slet ett par strumpor ur näven på en stackars kvinna. Jag behövde en drink. När lugnet lagt sig tog hon mig åt sidan ”duu Gettofab” sa hon och knäppte händerna över bröstet ”jag fick känslan av att det var väldigt rörigt här när jag kom in” klart som faan det var rörigt, tänkte jag, butiken var full av julnevrotiska kärringar och jag var ensam. -”jahaaa” sa jag -”men jag är här nu, så du behöver inte vara orolig” fortsatte hon och la huvet på sned. Jag fick en tvångstanke att nita henne men släppte den och svarade likt ett kuvat jon -”vabraaa” Jag saknade min förra Chef, vi hade skit kul, gjorde ett grymt jobb och skrattade dagarna i ända. ”njmen vad är det här för musik Gettofab?” benstomen syftade på min fantastiska hiphop jag dunkade ur högtalarna, för tillfället Akon, som pratade fint om en flicka han ville kramas med o sånt. ”sånhär musik kan vi inte spela” Benstomen dundrade upp på kontoret och slet ur sladden till min Ipod. Hon skramlade runt ett tag och jag väntade mig det värsta. Mycket riktigt. Ur högtalarna ljöd orgelmusik, varpå en barnkör skränade, upp för källarbacken upp för källarbackeeeen!!!!!! Jag kände hur ett blodkärl brast i min hjärna. Fläns över sjö och strand tänkte jag och tog rast.

Jag hade just stoppat fötterna i Uggsen när telefonen ringde. Chefen, stod det på displayn. Hoppandes på ett ben lyckades jag svara i luren "Gettofabouless" "Hej Gettofab, vad gör du?" Chefen lät uppstirrad och pratade snabbt. "´nääää jag hoppar runt här och försöker få på mig stövlarna, ska åka till svennig stormarknad och inhandla diverse julpynt" "mysigtmysigt" hetsade chefen och jag började ana oråd "zup?" frgade jag och höll andan. "Gettofab du måste komma in, det har kört i hop sig, "nääää, jag kan inte, jag måste ha dendär granen innan dom tar slut" jag hade inga planer på att vika mig, det blev tyst. "det har hänt något allvarligt, jag behöver din hjälp" När man som jag och min Chef, har jobbat sida vid sida sågott som varje dag i två år känner man när det är allvar. "jag kommer så fort jag kan" sa jag och sparkade av mig UGGsen igen. Under bussresan spekulerade jag vilt i vad kunde ha hänt. Jag mådde keff och ville åka hem igen, fast ändå inte. Vad hade hänt? Jag klev i i butiken och möttes av en hona med grov benstome, jag kände igen henne från en av citybutikerna, hon var känd för att alltid dyka upp när det var tråkigheter på gång. "jag har iiiiingen aning om vad som hänt" var det första hon bräkte när hon fick syn på mig. Åt helvete med dig tänkte jag och strök förbi och ut i lunchrummet. Jag stängde dörren bakom mig och slogs av en otroligt stark ångestkänsla, man kunde känna hur tårar hade fällts här inne, något hade hänt som inte var helt okej. Min chef kom mot mig o gav mig en kram, "kom in o sätt dig" Jag visste att inget skulle bli som förut. Jag kunde inte haft mer rätt. Vårat Dreamteam hade splittrats och ny ledning hade tillsatts för att "styra upp" i våran lekstuga. En lekstuga som genererat ett så gott rykte att avundsjukan hos "de högre" blinkat som ett grönt fucking stroboskop. Jag har redan skrivit för mycket. Jag är dock oförmögen att dela med mig av det som sas och senare hände där inne då och de kommande dagarna, med risk för att förlora mitt arbete. En detaljerad redovisning kommer att läggas upp här vid senare tillfälle för allmän beskådning. Jag kallar det ett ESS i min Chaneljackeärm, ty är det något jag fick lära mig på bakgårdarna i förorten, långt innan glamouren och champagnens tid var att skilja de riktiga från de falskaoch att illojalitet skulle förkastas på bästa lämpliga sätt. Så även i detta sammanhang. Forst följer

Först vill jag be mina läsare om ursäkt över min frånvaro här på Gettofab. Men jag har hafr fullt upp med att hänga läpp, stirra i väggen och vältra mig i negativiteter. Men nu får det vara slut på det. Vad som hände är helt fucking absurt. Från att ha levt ett rosa happylife förvandlades min tillvaro tillen blöt ångestfilt på typ två timmar. Jag hade ju som skrivet varit god medmänniska och lånat ut min lägenhet till Nady, som bestämde sig för att rövknulla mig, hyra ut den i trejdje hand för en cphög hyra SAMT plundra den på alla mina värdesaker, däribland: mina Fashionböcker, fjällrävenjacka, smycken, skor, smink och parfymer. Något jag skulle ha kommit tillbaka för att hämta. Detta uppdagasdes sedan jag fått ett mystiskt samtal från en man, som på keff engelska berättade att det prang prostituerade i min lägenhet och plockade kläder samt att han blivit hotad av Nady som hyr ut ryska brudar OCH MIN lägenhet. Nady var då på väg för att med stor bil, tömma MIN lägenhet på alla mina stuff. Helvetet brakade löst. Jag tog med min min Snubbe till lägenheten, där i kaoset ringde jag även Stefan. Det såg ut som man kan tänka sig att det ser ut när man använder uttrycket "plundrad lägenhet" Jag satte mig ner på en stol och stängde av migsjälv ett tag. När jag återfick sinnesnärvaron befann jag mig hemma i nya lägenheten med ett glas vin i handen, min Snubbe och Stefan bar upp resterna av mina tillhörigheter de tre trapporna upp. Jag kunde höra hur båda ringde samtal och pratade lågt med varandra så jag inte skulle höra. "jag sköter dehär" hörde jag min snubbe säga. Sen somnade jag. Tre dagar senare hade jag fått tillbaka ALLT som Nady stulit från mig, var enda liten grej hade hittat tillbaka. Samt en överenskommelse om en slant i månaden för sveda och värk.... Min Snubbe var fåordig, de enda jag hade fått ur honom var "oroa dig inte prinsessa, jag har tagit hand om allt" och så fick det vara. Friden la sig över förorten och jag kände mig lugn och hamonisk. Dagen därpå skulle jag köpa en fet Julgran :) men ack så fel jag hade, ty dagen där på brakade det riktigta helvetet lös

Då var man på plats. Det var väll kanske ganska väntat att det skulle bli såhär. Sen Min snubbe fick nycklarna ( o jag en ) till nya stora lägenheten hade jag inte varit i GettoCrib en enda gång… Innan dess hade jag hängt i Rinkeby mestadels. Efter att polisen stormat min lägenhet, med dragna vapen och med skorna på, för att vika pappersflyg av min granne, som av flera olika anledningar befann sig i mitt kök, hade jag fått nog. Jag var klar med den delen ur mitt liv där jag var tvungen att samtala med snuten om när var och hur. Jag hade vuxit ur mina mjukisbyxor. Min snubbe hade från början sagt: ”du får flytta in när du vill älskling, stressa inte.” Min plan hade varit att spela kall och obrydd, typ ”aahaa, du menar i din nyrenoverade cpstora sekelskiftstvåahögstuppihusetmedjacuzziochvitaträgolv??, tack men jag gillar min skabbiga radonetta i helskumt bidragskvarter…” Men det blev inte så. Jag bestämde mig för att låna ut min cettocrib till min vän Nady. Jag sprang på honom på en strand i Egypten för snart ett år sen, bara dagar innan revolutionen. Vi blev homies direkt och jag spenderade många timmar i hans lila prfymbutiq. ”varför flyttar du inte till sverige?” hade jag sagt vid tillfälle. ” det är världens bästa land” . Nady var kristen och hade gett upp hoppet om ett civiliserat Egypten för länge sedan. ”fuck the muslims, let they kill eachother” brukade han säga. Till sommaren kom han till Sverige, fixade jobb, uppehåll och boende på tre veckor. Jag presenterade honom för alla jag kände och han blev snabbt en del av min innersta krets, låg med mina väninnor och satt på långfikor med mina killkompisar. Perfekt. Jag valde att skänka bort stora delar av min feta klädsamling till bättre behövande och tillslut hade jag 4 flyttkartonger av mitt liv som fick följa med. Nady hjälpte till på sitt sätt genom att vara i vägen och prata intensivt. Jag lämnade säng, bord, stolar, handdukar, porslin och allt han inte hade. ”leav youre porno ey?” Flinade Nady. Jag ringde min trogna flyttgubbe som inte var helt ovan att hjälpa mig flytta runt. ”tretton gånger på tio år” sa han när han hoppade ur sitt vrålåk slash flyttbil. Det var ändå ganska melankoliskt att lämna Gettocrib, lägenheten som hade symboliserat min frihet och varit en milstolpe i mitt liv. Jag stod ett tag i dörrhålet, drog fingrarna över brytmärkena på karmen. Ute på gatan hörde jag hur Stefan startade motorn och tryckte ner rutan. ”heyho let´s go” skrek han och drog ingång musik på högsta. ” u come home whenever u like darling” sa Nady. Jag tog farväl och stängde dörren