Gettofab

Jag hade just stoppat fötterna i Uggsen när telefonen ringde. Chefen, stod det på displayn. Hoppandes på ett ben lyckades jag svara i luren "Gettofabouless" "Hej Gettofab, vad gör du?" Chefen lät uppstirrad och pratade snabbt. "´nääää jag hoppar runt här och försöker få på mig stövlarna, ska åka till svennig stormarknad och inhandla diverse julpynt" "mysigtmysigt" hetsade chefen och jag började ana oråd "zup?" frgade jag och höll andan. "Gettofab du måste komma in, det har kört i hop sig, "nääää, jag kan inte, jag måste ha dendär granen innan dom tar slut" jag hade inga planer på att vika mig, det blev tyst. "det har hänt något allvarligt, jag behöver din hjälp" När man som jag och min Chef, har jobbat sida vid sida sågott som varje dag i två år känner man när det är allvar. "jag kommer så fort jag kan" sa jag och sparkade av mig UGGsen igen. Under bussresan spekulerade jag vilt i vad kunde ha hänt. Jag mådde keff och ville åka hem igen, fast ändå inte. Vad hade hänt? Jag klev i i butiken och möttes av en hona med grov benstome, jag kände igen henne från en av citybutikerna, hon var känd för att alltid dyka upp när det var tråkigheter på gång. "jag har iiiiingen aning om vad som hänt" var det första hon bräkte när hon fick syn på mig. Åt helvete med dig tänkte jag och strök förbi och ut i lunchrummet. Jag stängde dörren bakom mig och slogs av en otroligt stark ångestkänsla, man kunde känna hur tårar hade fällts här inne, något hade hänt som inte var helt okej. Min chef kom mot mig o gav mig en kram, "kom in o sätt dig" Jag visste att inget skulle bli som förut. Jag kunde inte haft mer rätt. Vårat Dreamteam hade splittrats och ny ledning hade tillsatts för att "styra upp" i våran lekstuga. En lekstuga som genererat ett så gott rykte att avundsjukan hos "de högre" blinkat som ett grönt fucking stroboskop. Jag har redan skrivit för mycket. Jag är dock oförmögen att dela med mig av det som sas och senare hände där inne då och de kommande dagarna, med risk för att förlora mitt arbete. En detaljerad redovisning kommer att läggas upp här vid senare tillfälle för allmän beskådning. Jag kallar det ett ESS i min Chaneljackeärm, ty är det något jag fick lära mig på bakgårdarna i förorten, långt innan glamouren och champagnens tid var att skilja de riktiga från de falskaoch att illojalitet skulle förkastas på bästa lämpliga sätt. Så även i detta sammanhang. Forst följer