A-lagare och komunistsånger

Julaftonen började med en Mamma väckning kl halv åtta. Jag hade sovit mysko, vaknat flera gånger och trott att bordslampan var min man. Vi åt skinkmacka och drack kaffe, sen begav vi oss ner på vårt lilla samhälle för att köpa strumpbyxor. Vi skulle fira jul hos min moster klockan ett. Vi var grovt försenade och min mammas man var sur. ”om det inte vore för att ni var tvungna att ränna på byn hade vi varit i tid” gnällde han och körde för sakta. Jag hade blivit förvisad till baksätet likt en unge. Jag satte lurarna i öronen för att slippa lyssna på deras gnabb. Landskapet svepte förbi utanför rutan, gröna fält och kala åkrar bredde ut sig i solen som snart skulle gå ner. Det kändes overkligt att detta en gång i tiden var hela min värld. Att jag stod ut så länge. Väl framme hos moster i fina villaområdet parkerade vi bilen på uppfarten, jag klev i lera och parerade från att halka. Väl inne möttes jag av min underbara kusin Katja med hela familjen i släptåg. Stora kramkalaset utbröt och alla pratade högt i munnen på varandra. ”vart är Stefan?” frågade jag Katja. ”han va ute igår” sa hon kort. ”så pass” Alla ville hjälpa till med matförberedelserna. Det var trångt i mosters kök och drog i alla lådor. Det rådde knytkalas och borden fylldes till bredden med diverse egendisignade sillar, röror, inläggningar mm. En timma försenad kom Stefan. ”jahou” sa han när han klev in genom dörren, för dagen klädd i vit skjorta och svart fluga. ”satan va fin du är” sa han när vi kramats färdigt. Han syftade på min kungblåa sammetsklänning. ”den är för liten” sa jag tyst och drog i den. Sen blev det mat. ”först sill o potatis” skrek moster när alla samtidigt sprang mot matsalen. En bit in på middagen lutade sig min mammas man emot mig, jag hade lyckats hamna mitt emot honom vid bordet. Ett nederlag då jag alltid försöker få honom på samma sida för att undvika ögonkontakt. ”du dricker som en a-lagare” väste han. ”Du ÄR en A-lagare” väste jag tillbaka. ”passa dig” väste han lite högre ”käfteeeeen” väste jag så alla hörde. ”Nej hörrni!” kvittrade moror och tog fram ett papper ”nu sjunger vi” Sång var en tradition i våran familj och kunde tas fram i alla tillfällen. ”kkaaaaaaaLiiinkaKalinkaKalinka” sjöng mormor och alla stämde in förutom min äldsta kusin David som mumlade något om kommunism. Efter maten deckade alla kusiner i soffan och sov av matkoma. Sen blev det julklappsutdelning. Mormor hade varit snällast under året och fick ett berg av klappar. ”rika barnbarn” viskade stefan och flinade. Själv fick jag massa choklad samt en svindyr skrytpenna av Stefan. ”sluta aldrig skriva” sa han. Stämningen var på topp, vi lekte lekar och skrattade så tårarna rann. Sen blev det traditionsenlig frågesport med Stefan som självutnämnd domare. Han pekade med hela handen och dömde ut poängavdrag till alla som sa emot honom. Sent på natten åkte vi hemåt östra kusten igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0