Gettofab

Dagen började av att Iphone ringde kl åtta. Jag kände mig sjuk, ville sova. Masade mig upp och slog på tvn, tog en kaffe som hann blev kall då jag sminkade mig, hoppade i Uggsen, slängde på mig Fjällrävenjackan och snodde halsduken runt halsen. Fick en skymt av migsjälv i hallspegeln, såg ut som 15. Väl framme på min arbetsplats började jag strukturera upp dagen, det var snart dags för årets helvetesrea och det hade fallit på min lott att vara så förberedd och smidig som möjligt. Skitrea. Allt var färdigt, jag hade organiserat upp lagret, snyggt och prydligt i olika sektioner och prisgrupper. Nu var bara det dryga kvar. Prismärkning. Jag hade lagt en order på en massa etiketter som skulle levereras till butik kl 10.00 och med detta göra mitt liv lättare. HA! Klockan blev tio och gallret drogs upp. Vid 11 hade jag fortfarande inte mottagit några etiketter och jag kände hur svetten bröt fram under flätan. Jag gick in på kontoret och skrev ett upprört mail. Senare under dagen hade jag mottagit ett mail från min leverantör som ursäkta sig så häääääämskt mycket i dessa bråda dagar då han hade skickat mina etiketter till Skara. ”Vi har inte ens butiker i Skara!!” röt jag in i skärmen. Sedan min Chef och vapendragare hade avgått ville jag helst sitta på lagret o gråta hela dagarna, men det var uteslutet såhär i julhandeln. Jag hade strumpor att kränga, slipsar att slå in, flugor skulle knytas o stian skuras… Det var samma visa varje år. ”finns denhär i large?” ”nej tyvärr” ”kan du ringa kista?” jag ringer Kista ”nej tyvärr, den var slut där me” ”ahaaaaaaaa, vart har ni mer du kanringa?” Kön växer, andra kunder tar upp sina mobiler för att markera att dom är skitsura och vill gå före alla andra. ”kan du slå in i paketet?” -”ja men givetviiis” -”har du tagit den prislapp av?” -”ja givet viiiiiis” –”kommer den på rea?” –”nej” -”har ni halva reapriset sen? Halva på halva?” Det blev eftermiddag och kaoset bröt ut, alla ville fråga om tröjan dom ville köpa skulle passa till en 19/30/45/100/3 åring??? Alla ville ha fina paket inslagna, alla ville gå före i kön, alla ville bara fråga en snabb fråga. Mitt i paketkaoset kom min ”tilfälliga arbetsledare” in i butiken, hon med grov benstome. -”oh guuud vad det ser uuuut här Gettofaaab, jag tar nästa i kön” hon rövade sig förbi mig bakom disken ”hejovälkommen” skrek hon och slet ett par strumpor ur näven på en stackars kvinna. Jag behövde en drink. När lugnet lagt sig tog hon mig åt sidan ”duu Gettofab” sa hon och knäppte händerna över bröstet ”jag fick känslan av att det var väldigt rörigt här när jag kom in” klart som faan det var rörigt, tänkte jag, butiken var full av julnevrotiska kärringar och jag var ensam. -”jahaaa” sa jag -”men jag är här nu, så du behöver inte vara orolig” fortsatte hon och la huvet på sned. Jag fick en tvångstanke att nita henne men släppte den och svarade likt ett kuvat jon -”vabraaa” Jag saknade min förra Chef, vi hade skit kul, gjorde ett grymt jobb och skrattade dagarna i ända. ”njmen vad är det här för musik Gettofab?” benstomen syftade på min fantastiska hiphop jag dunkade ur högtalarna, för tillfället Akon, som pratade fint om en flicka han ville kramas med o sånt. ”sånhär musik kan vi inte spela” Benstomen dundrade upp på kontoret och slet ur sladden till min Ipod. Hon skramlade runt ett tag och jag väntade mig det värsta. Mycket riktigt. Ur högtalarna ljöd orgelmusik, varpå en barnkör skränade, upp för källarbacken upp för källarbackeeeen!!!!!! Jag kände hur ett blodkärl brast i min hjärna. Fläns över sjö och strand tänkte jag och tog rast.