Gettofab

Det var fredag, jag hade varit hemma sen i måndags. Febern hade lagt sig men tristessen var total. Lägenheten var skiiiinande blank, garderoberna storlek och färg-sorterade. Jag hade halshuggit min Allahjärtans-dag bukett och gjort fem små blomminstallationer. Modetidningarna var prydligt uppstaplade, även där efter färg. Jag hade bakat kakor, i 6 omgångar för att fastställa den exakta tiden för att uppnå den perfekta konsistensen. 12 minuter. Min sminkhylla var även den finpillad och färgsorterad. I morgon skulle jag gå till jobbet igen, men det var inte heller roligt. Allt hade hamnat på en extremt låg nivå på våran arbetsplats. Överhuvuden lurpassade i vrårna och väntade på att undersåtar skulle göra miiiinsta lilla fel så överhuvud kunde ”ta-åt-sida-och-åthuta.” Folk gick på tå. Själv ville jag bara skrika rakt ut i luften. Längtan att komma bort från barnrumpestadiet och meningslöst arbete var totalt. Jag ville spy. Huuuäääääääääaaaaaaackkkk .. Men jag log falskt och håvade in. Mig kom dom inte åt. Det var nu mindre än tre veckor kvar till mitt brejk. Jag hade länge kisat mot ljuset i tunneln och snart var det greppbart. Vi hade bestämt oss för två hotell, båda med ”deluxe” och ”supreme” i presentationerna. Det vankades svit med takteras! Jag hade lyckats droppa tre flubbkilon och såg lite snyggare ut i bikini än för tre veckor sen. Dock hetsåt jag kaksmet i går av ren uttråkning. Hej