Gettofab

Lagom jag gått tillbaka till jobbet efter sjukfrånvaro, blev jag ännu sjukare. Jag trodde min sista stund var kommen när jag tog bussen hem tre timmar tidigare än väntat från jobbet. Min underbara kollega hade barmhärtigat sig över mig och skickat hem mig. ¨ Svetten rann, febern bankade, lederna värkte, jag frös som en pungråtta och höll på att missa mitt busstop. Folk stirrade. Jag måste ha sett ut som Tom Hanks i Philadelphia… väl hemma gick jag o la mig, vaknade ett dygn senare och mådde ta mig fan lika illa. Jag kröp till soffan och plöjde igenom samtliga avsnitt av the City. Idag är det onsdagkväll. Jag har ingen feber men en helvetes snuva. Imorgon skall jag tillbaka till civilisationen. Semestern närmar sig med stormsteg, då jag varit sjuk i typ två veckor har jag hamnat fett efter i mitt dietande. Jag har ätit fyra hinkar häägendaz och inte powerwalkat som tänkt. Jag måste ha lagt på mig miiinst tre kilo. Ångest.

Alla som jobbar inom handels vet vad en inventering innebär. Obligatorisk närvaro, uppstigning i svinottan och 100% Koncentration. Så även denna gång. Jag satt och bävade mig för den kommande dagens 14 timmars pass när min chef ringde upp mig. Hon hade av okänd anledning valt att särbehandla mig, jag slapp inventera. Det enda jag behövde göra var att komma in och styra butiken i 11 timmar. Baggis! Jag sträckte ut mig som en katt i soffan och kände mig nöjd. Jag skulle sova som en princessa och vakna utvilad, ingen inventeringsångest för mig. Min sambo var på pubrunda då någon av ”mina grabbar” fyllde år. Jag tog en lång varm dusch och gick o la mig vid 22. Innan jag släckte lampan manifesterade jag mig min framtid medans jag tittade ut över takåsarna. 00.56. *pang* dörrhandtag slås ner, rassel med nycklar, rummel med skor. ”shhhhhhh” mansröst som hyschar. Jag visste direkt att detta skulle vara slutet på min skönhetssömn. Dörren öppnades till sovrummet och en gruvlig stank av alkohol smockade mig i ansiktet. ”princessaaaa?” min sambo höll sig i dörrkarmen. ”vi..vi… mina grabbar från Rinkeby är hära… vi..dom…*host*.. sover du?” En stor kille dök upp bakom honom i dörrhålet. ”hej hej” han vinkade. Men för i helvetee, jag drog täcket över huvudet. ”vi ska va tyshta jag sväj” Han stängde dörren. Jag intalade migsjälv att det bara var att somna om och vakna utvilad i morgon bitti, som att inget hade hänt. Ack så fel jag hade. Glasbetongen mellan sovrum och badrum flackade som ett jävla stoboskop, det plingades i micron och deras viskande var bullshit. Jag ville gå upp i tofflor och spetsnattlinne, ställa mig i vardagsrummet och gorma : Ni är 40 år för i helvete, då går man inte hem till varandra pissfulla på en måndagnatt och dricker kaffeeee!! Ut och gå hem era jävla mongofyllon!! Men det gjorde jag inte. Istället skrev jag ett sms. ”kan ni snälla skruva ner era jävla basröster är ni snälla. Puss” Vid två tog min sambo sitt alkoholiserade förnuft till fånga och körde ut Kreti och Pleti. Sen vinglade han i säng. ”Min underbara princessa” han klappade mig i ansiktet och låg för nära. Sen följde en sluddrig utläggning om hur mycket han älskade sina grabbar och blablablaaaa… ”du är så vacker” han väste och stank som en A-lagare. ”jag skall gottgöra dig för dehär älskling” mumlade han. Jag tänkte att om han verkligen ville gottgöra mig, kunde han gå upp om 4 timmar, sminka sig, styla håret, sätta på sig höga klackar och gå till mitt arbete för att slicka röv på elaka reakunder som bara vill bråka. I 13 timmar. ”God natt” Det tog cirka tre minuter sen började han snarka, eller skrika rättare sagt. Snarkvrål och spritångor. Jag tog täcke och kudde och la mig i soffan. Jag kände mig maktlös, övertrött och stressad. Sista gången jag tittade på klockan var den 04.51. Vid 07.00 ringde telefonen, det var min kollega som inte blivit informerad om min särbehandling. En timma senare gick alarmet igång. Jag var hel förstöööörd. Det stank sprit i halva lägenheten. När jag kom hem 14 timmar senare fann jag partyprinsen utslagen och skäggig i soffan. ”jag är sjuuuuk” kraxade han. Jag tittade på honom utan att säga ett ord, gjorde en u sväng in i badrummet, tog en snabbdusch och störtade i säng. Vänta du bara, hann jag tänka innan jag somnade, nästa gång är det jag som kommer hem på fyllan, när Du har en viktig dag framför dig, jag kommer ta med mig halva tjejligan och köra singstar. Vänta du bara. Ribban var lagd.

Det var fredag, jag hade varit hemma sen i måndags. Febern hade lagt sig men tristessen var total. Lägenheten var skiiiinande blank, garderoberna storlek och färg-sorterade. Jag hade halshuggit min Allahjärtans-dag bukett och gjort fem små blomminstallationer. Modetidningarna var prydligt uppstaplade, även där efter färg. Jag hade bakat kakor, i 6 omgångar för att fastställa den exakta tiden för att uppnå den perfekta konsistensen. 12 minuter. Min sminkhylla var även den finpillad och färgsorterad. I morgon skulle jag gå till jobbet igen, men det var inte heller roligt. Allt hade hamnat på en extremt låg nivå på våran arbetsplats. Överhuvuden lurpassade i vrårna och väntade på att undersåtar skulle göra miiiinsta lilla fel så överhuvud kunde ”ta-åt-sida-och-åthuta.” Folk gick på tå. Själv ville jag bara skrika rakt ut i luften. Längtan att komma bort från barnrumpestadiet och meningslöst arbete var totalt. Jag ville spy. Huuuäääääääääaaaaaaackkkk .. Men jag log falskt och håvade in. Mig kom dom inte åt. Det var nu mindre än tre veckor kvar till mitt brejk. Jag hade länge kisat mot ljuset i tunneln och snart var det greppbart. Vi hade bestämt oss för två hotell, båda med ”deluxe” och ”supreme” i presentationerna. Det vankades svit med takteras! Jag hade lyckats droppa tre flubbkilon och såg lite snyggare ut i bikini än för tre veckor sen. Dock hetsåt jag kaksmet i går av ren uttråkning. Hej

Dagen började med en ringsignal. Inte min dock. Jag öppnade ett öga, stängde det igen när ringsignalen slutat. Det var min lediga måndag och jag drog duntäcket över huvudet och sträckte ut mig på tvären i sängen. Då hördes den igen, någons ringsignal. "wraaaaaah" jag brölade, slängde upp täcket och stirrade på sovrumsdörren. Jag sträckte mig efter min Iphone, den var tyst och städad. Klockan visade på 08.22. Jag fattade ingenting. Plötsligt hörde jag hur någon tog i ytterdörren. Inbrott tänkte jag och gjorde mig redo för strid. Med en toffla i handen gled jag ljudlöst ur sängen och gläntade på sovrumsdörren. "är du vaken prinsesa?" Min snubbe klev över tröskeln. "vad gör du här?" sa jag kort och förvirrat. Han tittade på mig. "jag bor här..." Han gav mig en kall puss på ögat och gick in med skorna på. " jag glömde min jävla lur, och min jävla dator OCH mina skitviktiga papper" Han rafsade runt i rummen och klev ut över tröskeln igen. "hej" Pang. Jag var alltid ledig på måndagar och älskade det. Jag drack massa kaffe och gottade mig i Malous tanterier i efter 10. Begav mig senare ut på en powerwalk som inte höll längre en till Willys. Jälla kallt. På vägen hem fick jag ögonkontakt med en fet sopråtta. Sen blev det städning. Städning är ta mig fn det tråkigaste som finns, dom som säger att dom tycker om det ljuger. Jag blev förbannad när jag dammsög och slog omkull skurhinken med sladden varpå jag tog en timeout. Med en cigg i mungipan skickade jag ett sms till min man. "städning gör mig arg, du borde prova nångång. Älskar dig. Hej" skicka. Jag skulle ha Sandy på fika och traskade ut för att möta henne. Väl påbylsad slirade jag fram på trotoaren, folk föll som käglor omkring mig på lömska isfläckar. Jag hade Uggsen på och gick som Godzilla. Sandy kom emot mig. "jag såg din jävla sjal på en mils håll" Vi gick hem och in i värmen. "kaffe?" "jatack" Vi frossade i kaffe och rosa mazariner, skrattade, skrek och gestikulerade vilt när vi enades om varför världen var äcklig. Dagen lider nu mot sitt slut, lägenheten är klinisk ren, kuddarna är puffade, kaffet urdrucket, tvätten ren men inte vikt (nån måtta får det vara på hemmafrufasonerna) och alla andra fucking dukigtjejgrejer är avbockade. Min sambo stökar runt i stan med grabbarna i kväll, villket ger mig tid att skriva en krönika, utan att någon hänger över axeln och skrattar varjegångjagskriverenmening. Jag hoppas på att bli insnöad inatt så jag slipper gå till jobbet i morgon. Puss